FLYTTAT BLOGGEN!
Nu är min blogg flyttad hit! Mycket redigering och sånt pågår men det blir snart bättre. Andledningen till varför jag flyttade min blogg står på min nya blogg! Jag har tänkt igenom det under bloggpausen och nu har jag bestämmt mig - jag ska börja om på nytt trotts att jag nästan bloggat på den här bloggen i 1 år. Ni undrar säkert varför inlägget med Vildas död finns kvar,det är som ett minne för mig. Jag vill alltid minnas henne och vill fortfarande ha henne här,men hon är ju inte det.. vi ses på isabellaschytt.blogg.se!
Vila i frid,jag älskar dig
Jag vet inte vad jag ska göra.
Mamma kom in vid halv 7 idag innan hon skulle jobba. Hon hade Vilda i famnen. Hon låg på sidan och gjorde några ljud,alltså så var hon inte död än. Vi satt vid min säng och grät tillsammans. Ljudet Vilda gjorde lät som om hon var hungrig och hade ont. Sen cyklade mamma till jobbet. Då försökte jag somna om men då kom Rickard upp och sa att det var frukost.Och nu,ungefär 2 ½ timme senare hittar jag och krille henne död i buren. Världens finaste marsvin är borta! Jag vet inte vad jag ska göra,jag bara gråter,snörvlar,gråter och gråter. Jag är så ledsen att det blev så här,hade vi upptäckt det i tid kanske hon hade levt lite längre. Jag anklagar inte någon för att det är dens fel,men om vi kanske hade sett det lite tidigare så kanske hon skulle mått lite bättre nu. Men det har ju gått så långt att vi inte skulle kunna göra något ändå. Jag älskar verkligen marsvin,speciellt mina. Tufsa och Vilda,de är en del av familjen. Jag fattar inte att hon är död,jag skulle kunna dö med henne om det var så. Fast då skulle jag ju svika alla andra. Men hon har ju Moltas,mitt gamla marsvin. De kanske träffas i himmelriket,bildar en familj där istället. Kanske möter på gammelfarmor och Svante och Rasmus,mina katter jag hade när jag var liten.
Jag hoppas att hon har det bra däruppe iallafall,vi kommer nog ses där någon gång i framtiden. När jag är en gammal tant eller så. Jag tror nog att jag har gråtit slut på alla tårar nu,om jag inte visste om det här innan,att jag var beredd på att hon kunde dö närsomhelst,så kanske jag inte hade gråtit så mycket jag har gjort de här dagarna. Det har gått så fort,ja mena vi märkte det här i tisdags,det är fredag idag så alltså har det bara gått 3 dagar. Jag är glad att Vilda har fått somna in,så hon slipper att lida. Men jag saknar henne,det gör jag,verkligen. Älskar henne och jag lovar dig Vilda,jag ska ta hand om Tufsa åt dig.Nej,tårarna var visst inte slut alla bloggläsare..
Mamma kom in vid halv 7 idag innan hon skulle jobba. Hon hade Vilda i famnen. Hon låg på sidan och gjorde några ljud,alltså så var hon inte död än. Vi satt vid min säng och grät tillsammans. Ljudet Vilda gjorde lät som om hon var hungrig och hade ont. Sen cyklade mamma till jobbet. Då försökte jag somna om men då kom Rickard upp och sa att det var frukost.Och nu,ungefär 2 ½ timme senare hittar jag och krille henne död i buren. Världens finaste marsvin är borta! Jag vet inte vad jag ska göra,jag bara gråter,snörvlar,gråter och gråter. Jag är så ledsen att det blev så här,hade vi upptäckt det i tid kanske hon hade levt lite längre. Jag anklagar inte någon för att det är dens fel,men om vi kanske hade sett det lite tidigare så kanske hon skulle mått lite bättre nu. Men det har ju gått så långt att vi inte skulle kunna göra något ändå. Jag älskar verkligen marsvin,speciellt mina. Tufsa och Vilda,de är en del av familjen. Jag fattar inte att hon är död,jag skulle kunna dö med henne om det var så. Fast då skulle jag ju svika alla andra. Men hon har ju Moltas,mitt gamla marsvin. De kanske träffas i himmelriket,bildar en familj där istället. Kanske möter på gammelfarmor och Svante och Rasmus,mina katter jag hade när jag var liten.
Jag hoppas att hon har det bra däruppe iallafall,vi kommer nog ses där någon gång i framtiden. När jag är en gammal tant eller så. Jag tror nog att jag har gråtit slut på alla tårar nu,om jag inte visste om det här innan,att jag var beredd på att hon kunde dö närsomhelst,så kanske jag inte hade gråtit så mycket jag har gjort de här dagarna. Det har gått så fort,ja mena vi märkte det här i tisdags,det är fredag idag så alltså har det bara gått 3 dagar. Jag är glad att Vilda har fått somna in,så hon slipper att lida. Men jag saknar henne,det gör jag,verkligen. Älskar henne och jag lovar dig Vilda,jag ska ta hand om Tufsa åt dig.Nej,tårarna var visst inte slut alla bloggläsare..
